Äntligen Hemma

Skrivet 2010-04-01 @ 21:08:41
Skönt att vara hemma från BB. Förlossningen var...minnesvärd kan jag ju lungt säga, det tog ett bra tag innan värkarna satt igång ordentligt så David och jag passade på att titta på Sherlock Holmes på datorn och käka mackor. Precis som förra gången med Elliot var personalen på Danderyd guld och helt underbara. MEN och här kommer det stora men:et lol Babyboom. När vi kom in på morgonen var det relativt lungt men mot eftermiddagen blev det smockfullt på förlossningen och med tanke på att jag blev igång satt så tänkte dom nog att jag skulle ta ganska lång tid. Det ledde till att när dom hade ökat mitt värkstimmulerande drop en massa gånger glömde dom att komma och kolla hur det gick för mig eftersom det var flera andra förlossningar på gång samtidigt. från att värkarna satt igång tills lilla Elvira var hoss oss tog det 1 timme och 45 min! >.<
För mycket dropp gjorde att jag inte hade uppehåll mellan värkarna och var in och ut ur medvetande vilket var sjukt obehagligt. När narkos läkaren äntligen kom in för att lägga epidural konstaterade dom till den stackars undersköterskan att "ehh du borde nog skynda dig att hämta en barnmorska för jag tror bebisen är på väg ut"
Och så sant så sant tre krystar senare 20:45 fick vi äntligen vår lilla Elvira Mae 3580g och 50cm lång nästan precis som hennes storebror som var 50cm och vägde 3520g, fast Vira är mörkblond precis som sin pappa.

Den störtsköna personalen gick hem och nattpersonalen kom.....ursch lol. En tjurig BM som konstaterade att det var alldeles för fullt och om vi ville till patient hotellet så skulle jag minsann skynda mig och durscha och packa ihop våra saker. Alldeles omtumlande och efter att vi snabbat oss på kom hon och en undersköterska in och började bädda för att sen säga att vi fick sova här för det fanns inte plats nån annan stans.

David fick sova i förlossnings sängen för jag vägrade spendera mer tid i den och jag sov på britsen. Vid det här laget var vi båda så otroligt trötta att vi bara däckade.
Men strax innan 7 på morgonen kom människan in igen och sa att vi var tvungna att skynda oss bort för dom behövde rummet NUUUUU. Hon stod otåligt kvar och glodde på oss när David iförd kalsonger och t-shirt omtöcknat rullade ur sängen och började klä på sig. Det fanns inte tid på patient hotellet nu heller så hon informerade oss om att David skulle åka hem eftersom han inte fick va med mig i sovsalen eftersom det fanns andra kvinnor där tog tag i en av våra väskor och schasade ut oss ur rummet...allvarligt talat..inte precis vad man förväntar sig på morgon kvisten.

David fick åka hem för att äta frukost med Elliot och Amanda, knappt en timme senare blev jag skjutsad till vårt rum på Patienthotellet. Såååå skönt!

Den skumma tanten å sido så var alla som hjälpte oss igenom förlossningen och första tiden på hotellet underbart fina och gulliga. Vi konstaterade dock att även denna gång så var den där känslan man fick när man klev ut ur entrén den bästa någonsin. Med Elliot var det en färgsprakande höst dag och den här gången hade Vira kommit med våren med sig. Luften var klar solen sken och vi hade fått den finaste lilla flickan på jorden. Elliot tycker att det är så spännande att ha en lillasyster och sömnlösa nätter är ingenting när man jämnför det med hur härligt det är att hela vår lilla famlij äntligen är hemma :)

Kommentarer
Postat av: Mandy

Love love love ;)

2010-04-04 @ 00:46:57
URL: http://trustworthy.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback