bohomama

Det känns så konstigt ibland, som om jag hela tiden är upptagen men aldrig får något gjort.
Jag försöker gå igenom mitt liv bit för bit, förstå vad jag gör för mig och min familj och vad jag gör för att det känns förväntat av mig.
Det är otroligt svårt att definera ibland. Vad är det JAG vill egentligen? Karriär,hem, familj, vänner.
Det som för mig har varit svårt i och med att jag har varit tvungen att leva med och arbeta igenom en depression är att det känns som att jag har tappat bort mig själv lite..ok ganska mycket. En allmän känsla av att behöva kämpa bara för att saker ska fungera, som att städa, orka träffa människor, ta hand om familjen. Allt det här har gjort att under den tiden har jag inte klarat av att utveckla det som är jag, allt har gått på sparlåga. Jag kan titta mig själv i spegeln och undra vart jag har tagit vägen, jag känner inte igen mig själv och har väldigt svårt för att älska och ta till mig personen jag ser framför mig...det där är inte jag. Var är mina vänner? jag har inte orkat ringa och uppehålla dom relationer som har krävt mycket av mig och haft förväntningar. Jag har kännt mig ensam men inte orkat plocka upp telefonen och ringa eftersom jag inte har velat behöva alltid förklara varför jag gör som jag gör.

Det finns så mycket besvikelse över så mycket. Allt jag borde göra med mitt företag, alla extra kilon, alla lekar och utflyckter jag önskar att jag gjorde med Elliot.

Vart är stoltheten i att bara vara?
I total brustenhet kan jag börja bygga upp igen.
Jag letar efter dom bitar av mig själv som inte dömmer och ser ner, dom delar som är kärnan av mitt jag.
Vad är det som är Jessica och ingen annan?
varje aktivitet, varje vän, varje "ja självklart" måste komma från den kärnan.
Jag är mycket medveten om att det finns saker man måste göra fast man inte vill. Men det gäller att sortera allt det andra så man inte säger ja till så mycket att ens egen kärna inte får plats längre.
Jag letar efter en medvetenhet och en plats där jag kan inte bara duga utan glänsa på mina egna vilkor.

Jag är inte en besvikelse.
Jag är inte allt jag inte är
Jag är den enda mig
Jag är jag och inte dom.